Först tänkte jag sätta mig ner och göra en nyårkrönikabildmontage, fast då beöver man bilder. Och eftersom jag varit alldeles för dålig på att fota, nej rättelse, bedrövligt dålig på att fota så finns det inte så mycket bilder att välja mellan. Jag är en sucker för att skriva långa inlägg när jag väl kommer igång och ber därför om ert tålamod!


2010 för mig kan kan sammanfattas med1½ ord, vuxenplus/minuspoäng. Om det inte är ett ord så har jag precis skapat det, för det är så jag har jobbat hela det är året. Jag har armbågat mig fram, det jag inte vetat har jag tagit reda på, om jag vill att något ska fungera så ser jag till att det fungera. You get my point. Vuxenpoängen har rasat in och jag har lärt mig otroligt mycket, men mest av allt så har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv.


En utav mina starkaste sidor, är att jag är väldigt driftig och impulsiv. Lika mycket som jag ser det som en av mina starka sidor så kan det ibland även ligga till min nackdel. Med stora beslut kommer stort ansvar och med ledorden att "gör det bästa av situationen, du kan det här" har jag försökt att rätta till de mindre bra idéer, initiativ och val jag gjort. Och med facit i hand så tycker jag att jag gjort ett bra jobb. Jag tror fan i mig att jag har aspberger, några utav symptomen finns där, som ex, när jag väl bestämmt mig för något är det all in och jag läser på om allt som berör.


2010, mitt vuxenår, startade på en konferens i Åre. Ord är överflödiga, jag älskade hela alltet men med kärlek kommer smärta och mitt knä fick ta den smärtan denna gång. Helt klart värt det.

Jag gick och blev med lägenhet för att senare 2011 bli av med den, det är det största beslutet jag tagit i mitt liv. Hur många vuxenpoäng är det värt? Tanken var att jag skulle bo där i några år, och gå en ev. yrkesutbildning, läsa till kurser osv, då universitetslivet kändes så avlägset. Nu när jag bott in mig i min fina lägenet kan jag inte tänka på annat än hösten 2011 när jag vill påbörja mina universitetsstudier. Idag 6 månader senare kan jag med facit i hand säga att det var ett lite för impulsivt/driftigt beslut som satte mig, i en idag, lite knepigare sits. Jag har en lägenhet som jag älskar men som sätter käppar i hjulen för mina studieplaner, men vad gör jag? Jo jag löser det bästa tänka bara sätt, efter mina förutsättningar och dagsläget. Jag är bitternöjd.

Jag blev med fast anställning, vilken känsla. Efter att ha krigat hela våren och jobbat deltid till och från, vissa veckor 100% för att veckan därpå jobba 50%. Det är svårt att planera sitt liv efter de förutsättningarna, för i de flesta fall är man beroende av vad man drar in, och att aldrig vara helt säker på vad som trillar in är mindre lätt. Nu har jag min fasta lön och mina fasta arbetstider, jag har även världens bästa chef som har inställningen "om du löser det på ett bra sätt är jag nöjd". Allt är möjligt och jag jobbar på en väldigt flexibel arbetsplats. Jag är mer än nöjd och startade min fasta anställning med att dra på semester 2 dagar senare.

Jag kombinerade nytta med nöje och hade en kanon sommar, först var jag en vecka i Barcelona med mamma och vi blev lite wild och drog fårn Barcelona till gayorten Sitges. Love it, love it. Allt föll på plats, hela semestern blev precis vad jag behövde; kultur tills jag storknade, gå runt och spatsera tills vi svimmade, bada i varmt vatten, dricka öl när vi kände för det och äta äckliga tapas på löjligt dyra ställen. Hem och ladda om för ca 4 veckors hårt slit på mitt älskade Fårö där jag och Åsa kombinerade semester med jobb. Badrestaurangen har gett oss många glada minnen och helt sjuka ändelser, slanga bensin är bara ett av många.

Jag skramlade in några idrottskvinnapoäng, en ny kategori. Jag hann med att skada mitt knä, dras med en oerhört dryg vår när knäet aldrig kunde bestämma sig för om jag hade ont, var svullet, kunde träna handboll eller knappt röra mig. 8 månader efter olyckan fick jag äntligen en titthålsoperation och står nu stadigt på handbollsbanan igen. Att en sådan liten skitgrej kan sätta stopp för så mycket annat. Jag gillar att bli sövd.

Jag blev studiegalen, och beställde hem alla sveriges universitets programkataloger, pratade med folk i min omgivning och inspirerades på olika seminarium. Jag är mer redo än någonsin och nu har jag en hyffsat rak väg framför mig. Mina mål och ambitioner når till himlen, men mitt motto har alltid varit att sikta högt, alldeles för högt. Laddar inför våren då det öppnar för ansökningarna, högskoleprovet ska göras igen och Wiebe ska spika sina kurser. Jag är så redo för det här.

Jag förälskade mig i mina vänner, ni är bäst. Vilket år vi har haft tillsammans. Y har bytts ut mot sparvläten till vår glada omgivnings lättnad. Våra moffelkvällar har ersatts av vin och bubbel, halvåtta middagar, bruncher och snacksdueller. Kritiskaklubben blev elakaklubben och vi kom inte alltid överrens. Var period har sin tid och vi löser allt och alla problem tidsnog, starkare och mer bättre vänner. Omgivningen kommer och går, sparvteamet består. Bali är vår första riktigt stora utmaning alla tillsammans och jag är inte den enda som räknar dagarna, "måste köpa kläder inför bali shoppar", och googlar fram Bali äventyr. Det känns som att vi lärde känna varandra och utvecklades tillsammans under hela 2010 och 2011 kommer att bli ett grymt år!



Slutligen, mitt mål med 2011 är att se till att det blir det roligaste och mest händelserika året hitills. Jag vill leva för min familj och mina vänner, och lära känna nya vänner. Jag vill upplevas som en glad, öppen och okomplicerad person. Jag ska bli bättre på att inte falla för mina impulsiva idéer och stå fast vid dem jag redan har. Mottot "Jag ska göra allt jag vill göra, men inte samtidigt" känns som ett bra ledord. Min kritiska sida ska ersättas av en sida där jag är bättre på att lyssna på andra och vara mer ödmjuk.

Sen ska jag givetvis träna mer och äta bättre, jabbadida... och målet med träningen är milen under 50 minuter, 65-67kg(thats me) +bagage och handbagage till Bali.

2011 vill jag summera som "My Wonder Women Year"